Härliga fredag!!!

Hoppas på sol i morron!! Skulle behöva städa ur bilen och fixa med den men just nu e de för kallt! Brrr... Lugna veckan denna vecka då jag kännt mej förfärligt trött! Men nu åker träningskläderna på och en eller rättare sagt två pw´s med hundarna!! Ska ringa och beställa provremisser för att se om det är ngt som inte tas upp som det ska med tanke på de förlamande trötthet som slår till hela tiden!! En kaffe på detta och väcka liv i hundarna som sover som stockar båda två!! Det ser rätt så skönt ut.

När blir det nyttiga beteendet ONYTTIGT?

Jag har alltid gillat att röra på mej men under de senaste åren har jag varit riktigt jävla begränsad... Jag har åxå kunnat äta precis det jag velat... Men nu när kroppen börjar tillfriskna händer det en massa konstiga grejjer!! Har lagt på mej en hel del muskler den senaste tiden och muskler väger. Men jag blir livrädd när vågen går uppåt och mina jävla nojjor börjar göra sej påminda! Helt plötsligt är det även roligt att äta och så fort jag börjar att förbjuda vissa saker kommer brottandet med suget som ett brev på posten...

Också har vi energin som jag helt plötsligt har, eller åtminstone tror att jag har obegränsat med vilket inte är fallet och jag har så jävla svårt att hålla tillbaka alla "vill göra" saker... Vi går, vi gör och vi grejjar och PANG, där kom väggen... Hur ska jag veta vad som är lagom för att även kunna funka nästa dag eller dagen där på?? HUR??

Det är nog dags att besöka en dietist och ta hjälp av en sjukgymnast/terapeut...

Och jag är ju inte längre sjuk, men vem är jag då?? Jag vet ju inget annat!?

Jag e int bitter...

Lat latare latast!!

Sitter i soffan och känner mej flottig!! Mc donalds sen kaffe med "fika" till... Mmmm... Hunden sover och sambon sitter vid datorn och är så jävla överbitter så det är lika bra att hålla munnen stängd om man inte vill vill bli hackad på... ;) Får väl slänga av mej lite kläder så kanske han kommer i andra tankar!! <3 p="">
Nä, blunda i fem minuter, duscha och gå med vovve!! JAPP!!

Sågad?

Nog snubblar man över några stackars mej inlägg per dag när man loggar in på facebook, vilket är helt ok för klaga av sej behöver alla ibland och skriva är självterapi... Men ibland går klagandet för långt! Vissa har tydligen inget annat en elände att skriva om och vissa verkar ha gjort det till nån sorts sport att slänga ut eländesinlägg och fiska så många sympatikomentarer som möjligt! Men värst är alla alldagliga inlägg som egentligen inte handlar om ett skit... Jag skiter i om du dammsugit under mattan eller om du varit på affären och handlat mjölk, jag skiter åxå i om din unge tittar på film eller om din sambo dricker kaffe! Jag kanske hade höjt på ögonbrynet om kaffet din sambo drack va av mårdbajs eller kanske när du hittade ett ännu inte upptäckt konstigt djur under mattan när du dammsög där... Kanske hade inläggen varit en aningen intressantare om dom handlade om vad som skulle hända eller något trevligt du gjorde just vid tillfället. Så som lite vardagslyx eller att du ska på bio med en ny kärlek eller bara något mysigt!! Men alla dagboksinlägg som handlar om vad alla andra åxå gör men inte skriver om kan man väl ändå räkna ut själv att det inte är så många som är intresserade av... PUNKT!

Word...

I dagens datoriserade värld är det lätt att glömma vad några handskrivna ord kan ha för inverkan och mening!! Att en person sätter sej ner och skriver till någon vad den känner, hur den har det eller bara några rader för att säga till nån hur mycket den betyder för en... SÅ VACKERT!! Jag kom hem en dag till en postitlapp ovanför sängen med ett hjärta på, den lappen fick mej att le i en hel vecka!! Jag får små lappar av liten då och då med små, ganska korta men med omsorgsfullt skrivna meddelanden som kan få en att gråta av glädje!! Så tänk vad ett litet papper och en penna kan åstadkomma!!

                        REN LYCKA!!!

...

TRÖTT!

Sjuk, förmodligen öroninflammation. Roligt... Tabletterna går igenom osmälta så smärtlindringen uteblir.

Trött, trött på vardagen, trött på att inte orka, trött på att aldrig få vara ledig ifrån ansvar. Detta resulterar i en ohanterbar irritation. Irriterad över vardagen och att jag inte orkar! Måste få vila... Kan inte nån annan bara ansvara för mej och mitt liv en stund? Någon som orkar ta itu med det som behövs? Trött på att det alltid är nånting... Tänk om jag kunde få sommarlov! :) Väx upp Angelica!!

Tack gode gud för Magnus i detta nu! Tack gode gud för mamma i detta nu!

Hur mår du? Inte en jävla aning?? FÖRVIRRAD!!!

Lördag den 22a september..

Här sitter jag i min ensamhet och tänker på sådant jag inte ska tänka på... Panikattacken är nära... Dom blir fler och fler och kommer tätare... Tänker tillbaka ca 1,5 år och minns hur lycklig jag var... Jag hade precis träffat Magnus och föll pladask... Lilla underbara Minou entrade mitt liv och inte en dag går utan att hon får mej att le och vara för evigt tacksam för att hon finns där!! Idag har min kärlek för Magnus växt och det finns inte ord för hur mycket jag älskar honom, hur mycket jag respekterar och beundrar honom! Han är inte mitt allt, så ska det inte vara men han tillsammans med Minou är mitt mesta och är dom jag aldrig skulle kunna tänka mej leva utan... Det är dom jag vill leva resten av mitt liv med! Mitt allt är VI, jag, Magnus och Minou, min familj, mina svärföräldrar och mina underbara vänner. Tillsammans blir man hel!!

Nu är det jätte länge sedan jag skrev ett inlägg här eller skrev i överhuvudtaget... Jag har ALLTID skrivit  ner mina känslor och synpunkter antingen här eller bara på ett vanligt papper men det har lixom bara inte blivit av det senaste året... Så nu tänkte jag lite så att jag provar att ta upp skrivandet igen... Jag tror det kan funka som egenterapi... Det funkade uppenbarligen förut då jag aldrig ältade saker och ting!! Jag har alltid gillat läget och varit duktig på att bearbeta och om det gått hittat alternativa lösningar runt problemen jag haft... Och framför allt försökt att alltid varit positiv!! Så vill jag iaf tro att det har varit.

Men något har hänt... Mycket har hänt... Och jag känner oro och rädsla inför framtiden... Jag känner förtvivlan över hur jag mår både fysiskt och psykiskt.. Det finns inga alternativ längre och jag hatar det!! Det gör mej konstant stressad, ledsen och arg... Allt började med att jag bara grät, grät och grät!! Dagligen men inte inför andra, för jag visste ju inte själv varför jag grät... Jag var livrädd att vara själv men till slut berättade jag för Älskling och mamma som har varit helt underbart stöttande trots att det är dom som fått tagit "skiten" när jag avreagerat mej... En dag när en hel förmiddag gått åt till att gråta för ingenting fick jag nog och ringde HC och fick en akuttid. Läkaren jag fick träffa tog sej tid att lyssna och sen sa han dom magiska orden: Du har Panikångest. En människa kan inte ta hur mycket som helst trots att dom vill tro det och då rinner bägaren tillslut över... Efter det besöket hade jag inte en panikattack på ett par veckor... Men nu har allt börjat om igen pga ännu mera skit... Men tack och lov har jag mediciner som kan lindra dom värsta attackerna och jag ska få komma och prata med en psykoterapeut. Jag har fått träffat en kirurgläkare som hör MEJ och förstår vad jag känner... Också har jag ju Magnus! Underbara Magnus... Min bästa medicin...