04 maj 2009

Gör mej osynlig, kanske förintad... Jag vill inte längre kunna känna...

Hade inte ens önskat min värsta fiende att må som jag mår nu! Jag fattar inte vad de e?? Ena dagen e jag på topp sen kommer dessa dagar då jag knappt orkar stå upp för all värk o orkeslöshet... O med dessa dagar kommer även frustration som gör att psyket sjunker till noll o minsta grej blir som värsta kaoset o jag bryter ihop! Jag har en underbar familj o underbara vänner som lyssnar o förstår o ställer upp i ur o skur men nu orkar jag inte nå mer!! Jag har nästan gett upp!!! Vill inte vakna nå mer... O nu kommer tårarna!

Ha en bra kväll...

Inga kommentarer: