Att leva med chrons e inte lätt...

I dag känner jag mej stark!! Inga smärtor någonstans och det finns ork!! Håller på hämtar mej både fysiskt och psykiskt och i dag känns det som om det äntligen har gått över gränsen mot det bättre!!

Hade jag inte haft alla omkring mej som lyssnar och stöttar tror jag inte att jag klarat denna omgång... Jag har så underbara vänner som förstår, att jag är trött och att jag har ont. Inte bara kroppsligt denna gång utan åxå psykiskt!! Det har varit en bergochdalbana vill jag lova... Tänk dej att vara den aktiva spralliga personen men helt plötsligt tar du dej inte ens 100 meter. Du kan inte gå ner till affären, du kan inte ta en fika på stan, du kan inte jobba, vissa dagar tar du dej inte ens ur sängen!? Hua vilken pers det har varit, mycket därför att jag mådde så himla bra innan och jag trodde värkligen att jag paserat de värsta skoven och jag fått en medecin som fungerade. Nu ska jag äntligen få en medecin som jag tror och hoppas kommer att förändra allt till det bättre!! Men jag vet ju att en vacker dag kommer ett skov och ställer till det men jag hoppas då att jag har hunnit rusta mej inför smällen och att med den nya medecinen kanske skovet kan bli mycket lindrigare!!! Jag känner att det här är rätt väg!!! Jag känner mej stark!!

Tack till alla underbara människor därute!!