Utan problem kan vi med hår som sitter på huvudet både lukta, pussa o krama på. Och ett fint hår kan få oss att kolla oss om en extra gång och tänka tanken frächt o vackert... Men skulle det gud förbjude dyka upp ett löst hårstrå någonstans så rynkar vi pannorna o känner oss lätt illamående, även fast det är ens egna eller ens vänners hår... Vad är det egentligen för skillnad?? Förutom att det på huvudet förmodligen sitter miljoner hårstrån vilket egentligen skulle betyda att det är miljoner gånger värre att snusa o snufsa o dra fingrarna igenom håret vi har på skallen?? Eller? Hur e tanken där egentligen?? Vad e det som får oss att tycka att ett ensamt oskyldigt hårstrå är så himla vidrigt? Vet inte själv hur jag resonerar, det är nog mest en regel bara!! Att lösa hårstrån är vidriga!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar