Hur många chanser har man att förbruka i sitt liv? Jag önskar att jag åtminstone har en kvar! Min vän har tydligen sagt upp bekantskapen med mej. Jag borde få en chans att förklara vad som hände och jag förtjänar en förklaring av vad som fick denna att agera så!! Nu gråter jag på riktigt!!
Jag får kämpa nästan jämt med min sjukdom, varenda dag 24/7, och ibland rasar fasaden... Jag känner mej ensam, övergiven och tjatig! Depressionen tar över mitt liv. Därför väljer jag ibland att isolera mig helt från omvärlden och mina vänner. Dom gånger jag måste ut ändå, klär jag mej i en glädje som egentligen inte finns där. Jag skjuter på allt och folk kommer i kläm men det får jag betala för sen och det är mitt eget fel, jag vet, men ibland önskar jag bara att folk förstod hur det är att vara jag i dessa perioder och resten av tiden åxå för den delen... Jag orkar bara inte och stänger av... I 15 års tid har jag kämpat och dom senaste åren har det uppkommit komplikationer och följder pga sjukdomen som jag har lite svårt att hantera och bearbeta.
Jag vet att jag ställer till det för mej själv, det är jag som krånglar till det. Men det är egentligen då jag blir så här jag behöver mina vänner som mest. Jag kanske inte förtjänar dennes vänskap eller är det tvärt om? Jag saknar denna person så det gör ont ibland men jag kanske ska släppa allt och bara gå vidare? Ta nya tag och vara stark, glad och social... Jag vill bara leva mitt liv, känna att jag har ett liv vilket jag gör när jag är med mina vänner!!! Ni betyder allt för mej!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar