Jag känner mig lite tom... Jag vet inte vem jag kommer att bli! Min sjukdom har lixom varit JAG alla dessa år och jag känner faktiskt lite separations ångest... Tänk om det inte alls kommer att bli som jag hoppas? Vad gör jag då? Alla som känner mig känner mig som sjuk, tänk om jag blir någon annan? Nu när jag väl bestämt mig bubblar dessa konstig känslor och funderingar upp som jag inte vill ska vara där! Rädsla! Ja faktiskt, en stor del rädsla! Och inte blir det bättr utav att jag vet att jag kommer att få kämpa med mitt tablett beroende som kroppen har heller. Vem hjälper mig med det? Vet hur jag mår utan dessa piller... Det kliar i kroppen, jag mår illa, fryser, svettas och mår apa! Det känns som om jag ska dö...
Just nu ligger jag i mammas soffa och ska fira hela påsken här! Har inte en värk tablett och kommer att vara utan hela påsken! Kommer med andra ord att må APA! Jag har ju mina utifalltabletter så jag hoppas kunna lindra den värsta smärtan och abstinensen med dom. Jag vet att man inte ska ersätta det ena med det andra men vem som helst i min situation hade gjort precis samma sak! Jag tar dom inte som en ersättare för självaste abstinensen utan för att jag inte klarar smärtan utan smärtlindring! Så till alla er som inte ska fira påsken i en soffa önskar jag en super trevlig påsk!! Puss på er alla!!
2 kommentarer:
Hej, det är jag igen ;) Jag gick på morfinsprutor jättelänge efter mina operationer (eftersom jag var med om massa komplikationer men det kommer du med största säkerhet inte göra) och var också orolig men prata med läkare, de förstår att man inte bara kan sluta med sånt efter långvarig användning. Du kommer få smärtstillande efter operationen, sprutor vid behov men annars tabletter, men bara en viss tid. De kommer hjälpa dig trappa ner. Men du måste tala om att du behöver hjälp med det annars kommer du bara bli hemskickad utan hjälp. Eftersom smärtan kommer vara borta kommer det inte vara några problem att trappa ut tabletterna för att bli av med själva beroendet man byggt upp.
Det är så skönt att se att andra har varit i min situation och tagit sej ur det!! Jag bävar för detta för jag vet hur jag mår utan! Men jag SKA klara det!!! Kram på dej och TACK för allt stöd! :)
Skicka en kommentar